Vad är en georgisk supra?

Vad en supra är

På georgiska betyder supra bokstavligen bordsduk. Ordet lånades från persiska sofre och kom att beteckna festmåltiden som dukas fram på en. Wikipedia kallar supran en traditionell georgisk festmåltid och en viktig del av den georgiska sociala kulturen, och Georgiens matskrivande knyter den till den georgiska kärleken till familj och vänner: en supra erbjuds spontant till släktingar, vänner eller gäster. Den finns i två slag, en festlig supra, keipi, och en sorglig, kelekhi, som alltid hålls efter begravningar. Traditionen fördes upp på Georgiens nationella lista över immateriellt kulturarv 2017. Stora offentliga måltider i Georgien hålls inte utan en supra, och när det inte finns några bord läggs duken på marken.

Tamadan, bordets röst

Varje supra, oavsett storlek, leds av en tamada, skålmästaren som introducerar varje skål. Vid en liten familjemåltid tar helt enkelt husets huvudperson rollen. Vid ett bröllop väljer familjen någon i förväg, och vid en medelstor sammankomst väljer de som sitter vid bordet. En bra tamada talar klart och skickligt, organiserar sången och dansen mellan skålarna, känner av stämningen vid bordet och drar tillbaka tysta gäster in i samtalet. Georgianer säger gärna att tamadan är bordets diktator. Wikipedias artikel om rollen hävdar att ledare, till och med lärare, ligger närmare hur det fungerar. I vängrupper som träffas ofta, tillägger Wikipedia, går rollen ibland runt.

Så fungerar en skål

En skål kallas sadghegrdzelo. Tamadan föreslår den och talar om dess tema en stund medan gästerna håller sina glas utan att dricka. Sedan fortsätter skålen runt bordet, ofta moturs: nästa gäst som vill tala höjer glaset, säger några ord och dricker. En gäst som föredrar att inte tala kan dricka efter ord som väcker genklang. Det är helt i sin ordning att äta under skålarna; att tala över den som talar är det inte. När alla som vill tala har gjort det, föreslår tamadan en ny skål och cykeln börjar om. Populära teman är Gud, Georgien, familjen, helgon, vänner och förfäder, och den första skålen går vanligtvis till tamadan. Varje gäst förväntas skåla för dem runt bordet i tur och ordning.

Hur gammal är traditionen?

Festmåltider och vin förekommer i medeltida georgisk hovlitteratur, men inte skålmästaren och skålarna som de praktiseras i dag. Enligt Wikipedia var de georgiska orden för festmåltid under förtsaristisk tid nadimi och p'uroba, det senare från p'uri, bröd. Enligt dess sammanfattning av forskningen dyker orden tamada och supra, i betydelsen festmåltid, inte upp i källorna förrän på 1800-talet. Filologen Levan Bregadze placerar den moderna supran i början av 1800-talet, spridd över hela Georgien vid dess slut, och historikern John Perry spårar seden till safavidiska persiska dryckeslag. Så bordet och vinet är gamla. Skålritualen i sin nuvarande form är yngre än den ser ut.

Vinet i centrum

Vinet står i hjärtat av bordet. Unesco inskrev den uråldriga georgiska qvevri-metoden för vinframställning på sin representativa lista 2013. Druvorna pressas och musten, skalen, stjälkarna och kärnorna hamnar i ett äggformat lerkärl som förseglas och grävs ned, så att vinet kan jäsa i fem till sex månader. Unesco säger att vinkällare fortfarande anses vara den heligaste platsen i familjens hem, och att vin och vinstockar genomsyrar georgiska muntliga traditioner och sånger. Georgiens turistmyndighet daterar vin i lerkärl 8 000 år tillbaka, och Wikipedia rapporterar om druvkärnor och qvevri från 6000-talet f.Kr. i Kvemo Kartli i landets södra del.

Maten på bordet

Bordet är menat att vara generöst. Georgien låg på Sidenvägen, noterar Wikipedia, och resenärer påverkade dess matlagning, medan turistmyndigheten säger att varje region har en karaktäristisk rätt. Den kallar georgisk matlagning ett paradis för vegetarianer och veganer och utnämner färsk aubergine med valnötter till en delikatess på supran. Fältgrönsaker som görs till pkhali, bönor och ostar står sida vid sida med kötträtter som mtsvadi, kött tillagat över eld, och khinkali, degknyten fyllda med kött. Brödet har sin egen plats: shoti är en kanotformad limpa som gräddas på väggen i en lerugn. Khachapuri, det ostfyllda brödet, anses vara Georgiens nationalrätt. Wikipedias redogörelse för matlagningen i Kakheti listar också chakapuli, en soppa på dragon och lamm, och khashi, kokt kött som ofta äts efter en supra.

Sång och dans kring bordet

Musiken har alltid följt med till festmåltiden. UNESCO beskriver det georgiska polyfona sångtraditionen, som funnits på listan sedan 2008, som en tradition som genomsyrade vardagslivet, och anger att polyfon dialog över en basstämma är vanlig i Kachetien, den östra vinregionen. Dess mest kända exempel, sången Chakrulo, valdes att följa med rymdsonden Voyager 1977, noterar Wikipedia. Där tilläggs att georgiska folksånger ofta kretsar kring festmåltiden supra, med skålar och sånger till Gud, freden, fosterlandet, ett långt liv, kärleken och vänskapen, och att festmåltidssångerna omfattar Mravalzhamier-sångerna och Zamtari, som sjungs till minne av förfäderna. Dansen har sin egen scenkonsttradition, som behandlas i folkdansguiden på den här sidan.

Läs nästa: Georgisk folkdans, förklarad

Vad kvällen med middag och dans i Tbilisi innebär

Den här biljetten är en arrangerad gruppkväll på cirka fyra timmar. Du träffar en värd och andra resenärer på en central plats i Tbilisi och går sedan till en georgisk restaurang känd för sina shower, där ni sitter vid gemensamma bord. Biljetten omfattar en georgisk middag, hemgjort vin med en halv liter per person, lemonad, vatten, en live-folkdansshow med professionella dansare och en chans att senare gå upp på dansgolvet. Värden talar engelska och ryska. En fotograf finns tillgänglig på begäran, och ett alternativ inkluderar transfer till och från hotellet. Starttider och mötesplats följer det alternativ du väljer. Arrangören beskriver restaurangen som en topprankad georgisk restaurang som lokalbefolkningen älskar, och priset är detsamma för barn.

Vad kvällen inte omfattar

Det är inte en privat familjesupra och låtsas inte vara det heller. En formell tamada och en strukturerad skålrunda hör till ett familje- eller vänbord, och inget i den här biljetten utlovar dem, så se eventuella skålar som en bonus. Middagen är vegetarisk, matallergier utesluter biljetten, och vissa resenärer säger att ett köttalternativ skulle hjälpa. Du äter på en restaurang med andra resenärer, inte i ett hem. Dansarna är professionella; dansgolvet, senare på kvällen, är där besökarna deltar. Restaurangen är arrangörens val, så lokalen, menyn och danserna är inte dina att välja.

Är det ett bra sätt att prova en supra?

Ja, om du vill ha delarna tillsammans under en kväll: delad georgisk mat, lokalt vin, andra resenärer och en dansshow, med en värd som kan förklara vad som händer. Det passar soloresenärer, par och små grupper, och recensenter beskriver hur gäster från olika länder lätt blandas. Om det du vill ha är själva ritualen, de långa talen och familjen omkring dig, kan ingen biljett sälja det. Det närmaste en besökare vanligtvis kommer är en inbjudan, eller ett besök i en familjekällare på en dagsutflykt i vinregionen, där qvevri-traditionen lever. De två fungerar bra sida vid sida, och middagskvällen är den enklare att passa in i en kort vistelse.

Vem det här inte är för

Alla som vill ha kötträtter på bordet, alla med matallergier och gäster som hellre vill ha en lugn middag för två. Gemensamma bord innebär att prata med främlingar i cirka fyra timmar, och dansen är en del av kvällen, inte en bakgrund till den. Om du vill ha en privat middag vid levande ljus, boka ett eget restaurangbord i stället. Om du vill ha hela skålritualen, acceptera att den här kvällen ger dig en smak av den, inte hela, och leta efter en familjekällare eller en inbjudan för resten. Om du helt enkelt vill ha en livlig första kväll i Tbilisi är det en bra plats att börja på.